Jag och Anton försökte bidra till värme vi med och bakade bulllar, det var kul i 2 minuter tyckte Anton, när han fick sitta och vifta med lite slevar. Ganska strax tröttnade han dock på slevarna och andra leksaker. Speciellt hemskt blev det när jag skulle mixa lite mandelmassa till bullarna, han blev livrädd för ljudet och skrek själv i högan sky! Botemedlet var en tupplur. Bullarna jäste knappt, det var ju bara 17 grader i köket så det hade man kanske kunnat räkna ut...
Otis är på bättringsvägen, han hostar inte så mycket längre! Bandaget är för att han inte skall slicka där de rakade för att sätta dropp när han rotfyllde tanden.
Ååå vad vi tycker synd om Otisen. Vi saknar honom. Och er med förståd. Ellen längtar sååååå efter Anton.
SvaraRaderaKram på er. Erik Ellen